Folk och fest och folkfest och festligt folk
Drog på tur häromdagen. Till ett mycket älskat land och en mycket älskad stad, tillsammans med en mycket älskad vän vid namn Jenny, på den allra festligaste, soligaste och mest kalasiga dag du kan tänka dig...
SYTTENDE MAI!
Vi och några hundramiljoner andra människor (plus minus några) bestämde oss för att vandra uppför Karl Johan i Oslo. Utrustade med tre flaggor och ett hejdundrandes bra humör knödde vi oss fram i folkvimlet. Hela vägen fram till slottet. Ja, kungligheterna vinkade faktiskt. Till oss.
Svenska nationaldagen i all ära men här har vi VERKLIGEN granhängarpotential.
Det är FEST minsann.
Varenda kotte (plus minus några) har på sig dunderfina folkdräkter, det är fullt med orkestrar, på någon scen sjunger en manskör bestående av några hundra, syrénerna blommar, varenda gathörn och gräsplätt är folkfull och alla skolbarn vandrar upp för den här särskilda gatan bara för att få sig en vink av Mette-Marit och gänget. Snacka om armmuskler de måste bygga denna dag...
Avrundande sedan Oslovisiten uppe på Operahuset.
Skulle vilja påstå att det blev en helt perfekt tur.
Jenny är bäst och Norge är fest.
Klart slut.