EN TILL TUR TILL TANZANIA pt 3/6
Så.
Då var det dags för den rafflande fortsättningen på vår resa genom landet långt därborta.
Till er som är sjukt trötta på alla bilder.. det var ju tråkigt för er. Vi har nämligen bara kommit halvvägs.
Nåväl.
Denna del av vår resa var väl den som i alla fall jag såg fram emot allra mest. AYA. Skolan. Eleverna. Lilla lilla byn. Vännerna. Enkelheten. Den otroligt lilla butiken med tanten som alltid gör high five, jättehårt. Laga mat över koleld. Barnen. Gå omkring i kangas. Super Mama. Bushen. Mangoträd.
samt
Kondoa. Barnhemmet. Stora stora staden där man till och med kan köpa choklad. Taxikillarna. Marknaden. Bussarna. Bara ljust bröd. Motorcyklar. Massa människor.
Oj. det var verkligen trevligt att komma hem till Aya igen.
Tänk att jag bodde härute i ingenstans.
Undervisade. Levde. Blev sjuk. Blev frisk. Åt med händerna. Fick vänner. Skrattade. Grät. Promenerade i skogen. Lagade mat. Bakade kanelbullar. Fick rejält med kvalitetstid med Johanna.
Det är knasigt egentligen, att man kan känna sig hemma därute i ingenstans.
Den enda lite tråkiga nyheten vi fick när vi kom var att VÅRA ELEVER INTE VAR DÄR!! Just vår klass (innehållandes etthundratrettio fantastiska elever) hade gått på jullov några veckor tidigare!! Därav alla obefintliga elevbilder.
Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig i det där landet.
Den principen tillämpas tydligen fortfarande.
Men det blir ganska bra ändå.