kalaskollektivet

 
Har jag någon gång förklarat hur lycklig jag är som får bo i den allra finaste lägenheten med den allra allra finaste flickan?
Om inte; så vill jag bara förklara hur lycklig jag är att få bo i den allra finaste lägenheten med den allra allra finaste flickan. 
 

Bara man vill

Ibland känns det precis som om mitt dygn hade fler timmar än andra
...och ibland känns det precis tvärtom.
 
Så sakteliga börjar det gå upp för mig varför det alltid känns som att jag aldrig riktigt hinner precis allt jag vill.
Utöver mitt ordinarie hundraprocentsjobb, mina åttioprocentsextraknäckarhelger, min femtioprocents sommarkurs och min hundraprocentiga ambition att ligga på topp vad gäller musicerande, konditionstränande, matlagande, socialiserande och frekvent fyrtioniofotonsstatusuppdaterande (kanske ni kan börja ana en viss ironisk underton), så har jag nu även börjat pyssla med bröllopsfotograferande. Ett fantastiskt festligt tidsfördriv.
 
 

Måndag

 
 
En vacker afton. Med vackra människor. I en vacker stad.
 
49

Sysselsatt

Till helgen? Nej det blev inte så.
Till våren? Våren, ja, vart tog den vägen?
Till sommaren? Nej, inte en chans.
 
Det där med att bli ledig, få tid, inte ha någonting alls planerat, det kommer nog aldrig att hända mig.
Lika bra att bara acceptera.
Jag är nog en sådan människa som helt enkelt aldrig kommer lyckas med just den biten.
Sysselsatt är mitt signum. 
 
Den senaste tiden är det framförallt jobb som upptagit min tid och mitt liv. Det råkade bli en väldans massa jobb och nu inser jag att igår var min första jobbfria dag på nitton dagar... och jag som inte ens bor i Norge längre.
 
Men som sagt, sysselsatt var det ju.
Den jobbfria dagen spenderade jag nämligen som bröllopsfotograf djupt inne i de småländska skogarna.
Fint och festligt minsann.
Ester & Gabriel.
Riktigt fina människor som fick varandra tillslut.
Som en saga.