Jo här

Ojojojojojojojojojojojoj nu blev det fel i adressen nedanför! 


Den rätta:
Camilla Dotevall
Aya Secondary School
P.O. Box 109
Kondoa
Dodoma
Tanzania

hit ska de skickas

Camilla Dotevall
Aya Secondary School
P.O. 109
Kondoa
Dodoma
Tanzania


upprorda klagobrev, sentimentala karleksbrev, langa noveller om svenska vardagslivet, micro-recept, glada hejarop, snyftiga saknadsbrev, irriretande langa "komhem"-brev, irriterande langa "komintehem"-brev, bilder, godis och saklart russin..

you name it. Jag skriker hogt av gladje varje gang jag far post, aven om det tar en vecka eller tva.. ibland tre.

/so long

En annorlunda jul




Sitter nu pa ett internetcafe i huvudstaden och taggar for ALLADINS GLASSCAFE!! Kan ni tanka er, det finns ett glasscafe i detta land, ett palitligt och rent sadant dessutom. Det bara far man inte missa.

Men ja, det finns en hel del att beratta sen sist (nar det nu var..)
Jag tanker att det inte langre ar sa upphetsande att lasa om hur man lagar mat pa kolgrillen, att alla ropar mzungu efter en vart man an gar eller att det springer rattor i huset. For mig har det i alla fall blivit vardag och man lagger knappt marke till det.

Jul i Afrika:
Julafton hade vi bavat for, sett fram emot, gratit manga hemlangtanstarar innan och bakat rejalt manga kakor till.
Varken jag eller Johanna kunde sova sa vi gick upp runt sju och jag fixade lussebulle med tomtebloss till frukost. Efter att ha avnjutit lite Pelle Svanslos satte vi igang med var val planerade frukost. Som sagt, hade vi bakat en del innan, pa var african oven, mjuk pepparkaka och lussebullar framforallt. Dessa avnjots tillsammans med malariatabletter, banan, mango, apelsin, scones och MIN JULKLAPP FRAN JOHANNA - ETT KILO JORDNOTSSMOR!
..ja, jag kanske bor tillagga att jag inte at upp hela kilot..
Darefter bakade vi mer och just denna dag var det extra varmt i Aya. Kvallen innan julafton (da min far fyllde ar, stooort grattis igen!!) blixtrade, askade, regnade och markligt nog haglade det medans vi satt pa trappen och forsokte ata det nygrillade getkottet (snacka om segt kott).
Dagen gick faktiskt fort, vi pyntade huset med girlanger, ballonger och massa tomtar och gjorde pilau. Pilau ar festmat i detta land (bortsett fran ris och gryta) och bestar av ris, lok, kott och lite speciella kryddor. Pepparkakshuset som vi byggde dagen innan hade sorgligt nog krackelerat under nattens askvader.
Runt halv sju trillade grannarna in. Vi hade bjudit trettio stycken pa var julfest och tydligen ar det redan bestamt hur man gar en fest i detta land.
1. vi ber
2. vi sager valkomna och sjunger nagot
3. prasten sager nagot
4. gasterna sjunger nagot
5. vi ater av kakan (fast vi hade sett till att det fanns mer an en kaka) och naturligtvis dricker soda.
6. slut

Darefter gick vi till kyrkan, pa en tretimmars gudstjanst. Jag spelade stilla natt och vi sjong en valdigt massa och det var rejalt massa klapp-i-handerna och sa sjalvklart en fet predikan pa det. Kul att fa fira midnattsmassa i Afrika, aven om klockan aldrig hann bli midnatt. Nar vi kom tillbaka till huset slangde vi oss pa soffan och efterfestade pa resterna och sedan var julafton 2011 slut. En lyckad dag, helt klart.. aven om familjen saknades saklart.


Innan jag kom hit fick jag hora av nagon vis van att Det ar forst efterat man vet hur resan bli och ohh vad sant det ar. Igar akte vi utanfor Kondoa och bushen for forsta gangen pa en manad, det ar markligt vad snabbt man vanjer sig vid obekvamligheter. Vi fick forst vanta pa en buss i tva och en halv timma och nar vi insett att det nog inte skulle komma nagon buss och ringde en taxi fick vi vanta ytterligare ett tag for taxikillarna skulle fika och roka lite..
Vi kom till Kondoa och till det amerikanska missionarsparet Nan & Terry. Ungefar har tar orden nastan slut. Jag alskar Amerika! De hade till och med julgran!! Nitton olika kaksorter och pajer, massa pajer och mat, massa mat och godis och pannkakor med sirap till frukost och inga skor inomhus och man at med kniv och gaffel, pa platta tallrikar dessutom och vi fick julklappar och kunde ga i shorts och vi sag en amerikansk jul film och umgicks med de tva andra amerikanksa flickorna som ocksa var dar och vi spelade spel och du milde, jag holl pa att glomma det basta, JAG FICK DUSCHA I VARMVATTEN!
Haha, de var verkligen mer amerikanska an amerikaner i Amerika ar och jag maste saga att hade det inte varit for varmen sa skulle jag trott det var sno utanfor deras hus. Tack  Gud for denna jul!

Vi sov hos dem och tog dagen efter bussen till Dodoma, dar vi befinner oss nu. Var standige raddare i noden, Ulf, hamtade oss vid busstationen och sedan fick vi traffa en fantastisk familj fran Karlstad. Ahh, det var sa kul att traffa svenskar och de var enna riktiga stjarnor!

Idag ar vi alltsa och gor Dodoma. Jag har kopt tyg och sytt upp klader.. efterat insag jag att alla var randiga. Det blir alltid sa.

Oj, nu tar tiden snart slut. Men jag ar inte bitter for JAG SKA ATA GLASS!!
Imorgon aker vi till Tanga for att fira nyar, det blir fest och sen kommer mor och far hit. Kommer garanterat overleva januari ut.

Heri ya christmas na furahia mwaka mpya

/er Tanzan-banan

Lillasyrran: Jonklapu, Johankeln, Hanklo, pysen, gumsegrisen, Johanna

Tjohoo Johanna (lillasystern) här

Jo det är ju så här, med tanke på all den internetfria tid Camilla numera har när hon befinner sig mitt i Afrikas ingenstans, att jag då skulle kunna slänga in något trevligt inlägg här på bloggen under hennes frånvaro (jag älskar att kunna andras lösenord)

De som känner Camilla, denne fantastiske brud, vet hur galet mysig hon är (därav bloggnamnet) och hur ofta hon får en att sätta upp henne på dagens guldkorn

Något fint Camilla gjorde för mig redan som ung, var att skicka ett brev (eller ja, lägga på mitt skrivbord) där det stod:"Du är inbjuden till kalas i lekstugan // en hemlig vän"
Jag blev jätteglad och knallade iväg till lekstugan där Camilla satt och hade gjort det mysigt med nallar och leksaksserviser. Kan ni tänka er vad jag, denna otacksamma unge, gör då? Börjar gråta och ropar: "Var det bara du? Jag trodde det var någon annan?" (Sedan dess har jag ofta haft dåligt samvete)

Varje gång antingen Camilla eller jag ska ut och resa finner jag alltid en lapp någonstans, på kudden, i reseväskan, i garderoben, på spegeln osv. Vad är finare än kärlekslappar från syster?

Innan Glimåkravistelsen hittade jag till exempel dessa lappar




(hehe, tagen på bar gärning i Camillas garderob!)

Såå..
Nu när Camilla är borta, då lägger ingen fina lappar härochvar.
Då citerar ingen Greveholm och Lejonkungen 3 med mig dygnet runt.
Jag Taggar till MAX,
25 april 2012 (då blire partparty)


Syskonkärlek på hög nivå!




Wiie

Det var allt för mig gott folk

// Johanna