helt normalt men ändå brutalt

när man trampar runt i stövlar och letar efter svamp, när kaffepauserna allt oftare ersätts av tepauser, när det inte längre fungerar att jogga utan en tröja eller två, när man kommer på sig själv med att vandra runt i en mysig garnaffär och leta halsduksmönster, när regnskurarna kommer allt tätare, när man får ringa hem och be familjen skicka ner en extra lampa att lysa upp tillvaron med, när sommarklänningarna hamnar allt djupare i garderoben, när man är noga med att hämta en filt innan man slår sig ned framför filmen, när det inte längre är en självklarhet att man kommer ihåg att dra ner rullgardinen på kvällen och när man inte bara ser gröna löv då man tittar upp mot trädkronorna..
ja, då börjar jag så sakteliga inse att hösten har anlänt.
Det gick så fort.
Plötsligt så var det bara höst.
Det är samma varje år.
Att man aldrig lär sig.
Det är ju så normalt men varje år så känns det lite annorlunda och brutalt.
Men i år blir det inte som andra år.
Ingen vinter och ingen snö.
Så fort höstlovet är över så beger jag mig mot varmare breddgrader.
Detta blev idag en verklighet när jag fick mina sista tre sprutor som ska skydda mig mot lite polio, tyfoidfeber och hjärnhinneinflammation.
Nu är det sovdags sen ett tag tillbaka. Om jag ligger tillräckligt stilla på rygg så kommer jag förhoppningsvis inte märka av mina välstuckna armar allt för mycket.
hejsvejs

ps. elin, jag saknar dig redan!

svamp och stegar

okej, jag har nu snart varit skåning i två veckor och uppdateringen av mitt liv har väl varit sisådär..

Var ska jag börja.
Jag har varit på ett gäng bibelkunskapslektioner med en eminent bibelkunskapslärare. Vår präst är sjuk och de lektioner vi inte haft i hans trädgård (med en gammal matta, istället för whiteboardtavla, uppspikad på väggen) har för det mesta varit inställda.
Utan att överdriva så kan jag nog säga att jag haft mer tid än jag någonsin haft . Jag har hunnit få med hela klassen på att iklädda sig randigt och spela volleyboll, baka bröd, kakor och diverse maträtter, fota massor, åka på annorlunda utflykter, upptäcka Kristianstad och deras allra trevligaste café, köra buss, gå på konstutställning och skriva önskelappar, spendera x antal timmar i svampskogen (med inte alltför mycket svamp i korgarna (påsarna) vid hemfärden), hamna mitt i ett brutalt brottningsläger, lära mig flygande maran, svettas sönder, nästan bryta nacken och ryggen samtidigt som självförtroendet fick sig en törn då alla brottarbarn framstod som såå mycket mer vältränade..
Dessutom har Elin varit på besök, fina fina Elin som redan imorgon lämnar landet. Åh vi hade verkligen några mysiga och trevliga dagar tillsammans.

Antingen så är det för att jag bor på ett internat och delar nätverket med massa andra eller så är det för att fröken Grå och jag inte kommer riktigt överens än men att ladda upp bilder det bara går inte. En bild tar väl sisådär trettiofem minuter.. Nåväl, några enstaka skogsbilder lyckades jag tillslut få ihop:



To be continued, som de säger på OC.
Imorgon blir det vaccinering för hela slanten.. spännande!
ha det gött kött

rum 24

hej!
Jag sitter nu i östra Göinge kommun, på Glimåkra folkhögskola, på elevhemmet, i rum tjugofyra, på min säng. Klockan är nitton minuter över tjugotvå och i mitt knä ligger hon, fröken grå. Hon kom i onsdags, samma dag som jag åkte. De första tre dygnen fick hon spendera i sin låda men så fort jag kom hem till Sätila så sprang jag upp på mitt rum och öppnade lådan.
Hade det inte varit för att klockan är mycket, jag är så trött efter den hårda men trevliga volleybollturneringen, jag går i skolan imorgon och jag hade lärt mig hur man gör så att bilderna inte hamnar åt fel håll så hade denna natt säkerligen spenderats med att skriva massa långa inlägg, tagga bilder eller spela sudoku på lilla fröken grå. Men men.
Än känner jag henne inte så väl att hon låter mig ladda upp bilder här (åt rätt håll vill säga) och just nu måste jag sova.
Så, klart slut.