so far













ja. jönköping fortsätter leverera. friluftsdagen smärtfritt avklarad. första enskilda lektionen genomförd. lär mig dirigera, ackomanjera och musicera med mera. har hittat en liten skrubb att öva ostört i när alla rum är tagna. hittat MASSA MASSA MASSA bär. lärt känna ännu fler stjärnor och taggar nu för en göteborgsfärd och en helfestlig helg med diverse trevligheter.

allt gott.


picknick i festleholm

kom idag (liksom alla andra dagar) att tänka på hur mycket jag saknar alla mina bibelsyskon. jag saknar alla fikastunder, alla habari, alla utflykter, all enkelhet men framförallt är jag så glad att jag fått möta och lära känna dessa eminenta människor. 
här är några gamla bilder från allra sista fikat. ett fint minne med fint folk. 

karibu jönköping marafiki!! 

never say no

SVF.
Södra Vätterbygdens Folkhögskola.
Ja, här bor jag alltså numera.
En helfestlig skola med en ännu mera helfestlig utsikt..
 
 
..såhär vaknar jag om mornarna.
helt okej liksom.
men som alltid så finns det alltid ett men och här är vårat:
b a c k a r n a.
jamani, bedrövliga backar. ska man köpa mjölk- backar, ska man till kyrkan- backar och ja ska man göra ungefär vadsomhelst- backar. bedrövliga backar.
Jönköping är en vacker stad. vacker och trevlig. vi har redan hunnit vandra upp och ner för dessa backar ett antal gånger och vadmuskler kommer jag ha gott om efter detta år. 
 
 
ja. imorse hittade vi en fantastisk kyrka, Immanuelskyrkan. inte nog med att där fanns en brassorkester på sisdåär trettio personer, en härlig gospelkör med gung och massa tårtbuffé, MANNEN BAKOM MIG KOM FRÅN UGANDA. camilla fick äntligen prata sin swahili och fick givetvis ännu ett nummer att ringa när jag behöver prata av mig.
helgen vart fin. det bidde tacos, saxofon, bongo, stadsvandring, smörstekt sparris, liljor i fönstret, en fin antikrunda, massa telefon med systrarna från förr, justin bieber och framfrallt har jag inte sagt nej.
nej, nu väntar film.
folkislivet är ett faktum.

DAGS IGEN

 
jaha, då var det dags igen, dags för årets tredje stora avsked. Den här gången är det varken tanzania eller glimåkra jag lämnar utan hemmets lugna vrå, allas vårt sätila.
 
 
..denna fantastiska lilla by där det numera finns svängdörrar i affären, där smultronplantorna aldrig slutar leverera och där bryggan är så lång att man faktiskt kommer förbi det långgrunda.
Sommaren 2012 blev en hel massa jobb på hemtjänsten men däremellan hann jag med en del trevliga äventyr och påhitt.
 
 
japp japp. tack alla.
nu väntar ännu ett äventyr, denna gång blir det massa musik, här:
 
 
vem vet vad som kommer hända. rejält förväntansfull och nyfiken packar jag in mig i bilen med far som sedan kör mig till mitt nya hem- JÖNKÖPING.