Vi firar jul och har det kul och alla klär i bebis


 
Jamen, jul är ändå en riktigt festlig och familjär högtid.
Sedan jag kom hem till Sverige har jag hunnit ha symöte med fyrtionioflickorna, titta på granen, fika på fröken Olsson, gå på bio, spela några rafflande Settlersomgångar, äta julmat, knäcka nötter och chokladfrossa, fira julafton på traditionellt Dotevallianskt vis, sjunga julsånger, åka på släktkalas#1, promenera några rundor i ödemarken och visa de tio bilderna från året, frukostfira Anna i goda vänners sällskap, funderat över vart rummet tog vägen, städat och således hittat rummet under alla påsar och böcker och kläder, åka på släktkalas#2, töja ut magsäcken ännu lite mer och än en gång konstatera att ja, alla klär i bebis. 
 

 
 
 

en välsignad och vacker jul

 
Så var det jul igen
och jag är åter med familjen nu men
så många saker har hunnit hända sen sist
och min uppdatering har väl en och annan brist.
Senare kanske jag kan hitta på några genomtänkta skäl
nu är jag i alla fall hemma och lycklig och frisk likväl.
Med hela familjeskaran samlad under samma tak
firar vi jul med både frid och buller och brak.
Äta gör vi med råge kan du tro
och jag glädjs så över att äntligen få bara vara i lugn och ro.
Juldagens morgon firade vi på bästa vis minsann
vi delade med oss till pensionärer på hemmet av det vi kan.
Sång och glädje och musik ville vi ge
och det var så fint att både få se deras tårar och se dem le.
Det allra bästa är att nu väntar ännu en tid
med ledighet, glöggdrickande, pyjamasdagar, filmmys och julefrid.
En välsignad och vacker jul önskar jag er
och av tomtebloss och familjekramar hoppas jag alla får mer.

Jordbær pikene

 
Häromdagen hade vi lite knytisjulfest med caféfolket. Riktigt trevligt och gott och mysigt och fint bidde det.
 
 
Japp. Ungefär så såg det ut. Redigt festligt.
Nu väntar bara några få pass innan j u l l o v e t tar vid men något säger mig att Norges största köpcenter är ingen plats där man borde hålla till sista lördagen innan jul..
Nåväl.
Det blir kul.

Dagen då vi sa pole till alla patienter

 
 
 
Oj oj oj.
Tanzania känns så redigt långt bort. Ja, alltså inte bara långt som i långt, det känns så väldigt avlägset och länge sen.
För precis en månad sedan var vi på ett sjukhus för att hälsa på en vän och det slutade med att vi fick följa med runt på HELA sjukhuset och hälsa på (och säga pole till) VARENDA patient.
 
Pole: ett redigt användbart ord på swahili, ja, kanske rentav det mest användbara, som betyder ungefär "stackars dig" eller "åh, det var synd/kul/trevligt/tråkigt/fantastiskt/fruktansvärt". Kan lika gärna användas när någon tappat en servett (inte för att de har servetter i Tanzania) som när någons mormor har dött >
 
 
Kära nån, det var osvenskt.
Cancer, kejsarsnitt, epilepsi, brännskador, malaria..
Ja, så går det nämligen till där.
Klart man hälsar på de sjuka.
 
Samma dag åt vi lever (bläbläbläblä, tugga svälj)
Samma dag fyndade Johanna ett par jeans för sexton kronor.
Samma dag undervisade (och undervisades) vi på förskolan.
Samma dag bevisade vi att flickor också kan spela fotboll.
Samma dag kompenserade jag veckans uteblivna dusch med att måla naglarna med ett glittrigt 6-kronors nagellack.
 
Ja, avlägset var det ja.
Imorgon är det lucia og det gleder jeg meg mye til.
 
Ha det!