barnkalas är helt klart grejen

Tanzanier och fest fungerar inte alltid så bra, det har vi redan flertalet gånger fått erfara. Alltid är det samma sak: soda, fuldans (två steg höger två steg vänster), ris med gryta och alldeles för långa tal som man ändå inte fattar, EN kaka som huvudpersonen ska mata ALLA gäster med och så ska alla fram och hälsa på honnörsbordet.

Ton-åren är förbi och detta ville jag fira med buller&bång.. och helst inte med ris & gryta. Så, efter att ha tänkt en minut eller två bestämde jag och Jonken att vi skulle visa tanzanierna hur man festar och ha ett barnkalas.

Sagt och gjort..

Nu förstår jag precis vad mor menar när hon säger att det bästa med barnkalas är sluttiden. Du milde vad trött jag blev! Men vi fick minsann till ett riktigt eminent barnkalas innehållandes allt: fiskedamm, dansstopp, banankaka (och givetvis matade jag alla gäster, barnen, och givetvis finns allt dokumenterat), bål med mango och soda, ballonger, tomtebloss, småkakor, partyhattar, allmänt kaos och självklart sätta-svansen-på-lejonet.

Jodå, nu vet åtminstone barnen i denna by hur vi firar på svenskt vis.

Imorse vaknade jag av trestämmig sång framförd av Mr Lesso (rektorn vi bor med), Jonken och far (han är dock i Moshi så det var via telefonen). Å å å efter att ha provat mina nya randiga solbrillor, ätit massa svenskt godis samt läst igenom ”Ett litet blad som HÖNAN” gjort av Jonken själv, slog vi oss ned på soldäck bakom huset och avnjöt frukosten. SICKEN FRUKOST! Johanna hade gjort amerikanska pannkakor och dessa åt vi med nutella, jordnötssmör (i denna burk satte vi tårtljusen), mango, kanel, banan & kaffe och vi insåg båda två att vi nog ska överleva på denna kontinent, svälta är det då ingen risk att vi gör.

Johanna är en stjärna och just nu sitter vi och försöker (ja, det är inte helt lätt) att bli hungriga så vi kan äta rotfrukterna som står i african oven och därefter MOROTSKAKAN som vi i sista stund valde att inte bjuda barnen på.. Sen blir det förmodligen ännu ett avsnitt (håll i dig nu) Skilda världar. Ja, det är ju ingen serie jag hade valt i Sverige men i brist på annat så fullkomligt ÄLSKAR vi det!

 

Det är tydligen snö i Sverige, mer än man kan säga om detta land, idag var det extra varmt och om EN vecka befinner vi oss på ZANZIBAR med klassen.. om vi kommer in i landet igen vill säga. Vi har nämligen fått VISUM för sex månader men UPPEHÅLLSTILLSTÅND för bara tre så nu till helgen ska vi ut ur landet och sen tillbaka, håll gärna en tumme eller två för att detta ska gå vägen.

Tack för alla gratulationer och tack för all omtanke!!

 

vi säger så så länge

/camilla, ingen liten flicka längre

mandag

saa, har precis kramat mor&far farval, nu sitter de i Ulfs bil pavag till Dar Es Salaam och darefter vantar semester pa Zanzibar..
Ar sa obeskrivligt tacksam for deras besok, nu ska jag nog klara mina sista fyra manader.

Sitter pa internetcafeet igen och laddar infor dagens bussresande, det har med buss ar spannande for man far ett helt nytt perspektiv pa tiden nar man aker sa mycket buss. Ibland kan man sitta fem timmar och bara titta ut genom fonstret, ibland tio. Man far massor med tid att tanka men ibland sa ar det som att man bara ar, inte ens tanker. Men jag och Johanna har konstaterat att det ar nagra saker som alltid kommer pa tal nar vi reser:

1. Framtiden..
alltid. Vi hinner verkligen planera hela vara liv och framforallt vad som ska handa till hosten, ibland tanker jag att jag borde sluta fundera sa mycket pa vad som ska handa nar jag kommer hem och forsoka leva mer har och nu men det blir mycket tid till det ocksa mellan resorna. Just nu har vi bada sa extremt manga tankar och ideer. Det finns saa mycket roligt att gora och nar man val ar ute pa aventyr sa inser man att man faktiskt klarar det, det ar inte sa svart. Jag vill resa, jag vill lara mig fler sprak, lara kanna manniskor fran andra kulturer, fota annorlunda miljoer, lara mig laga massor av spannande matratter, leka med barn, lasa massor av bocker, jag vill ocksa hinna vara hemma och njuta av Sverige, familjen, slakt och vanner. Jag vill hitta pa sma utflykter och bada i min sjo, jag vill kora bil och jag ar liite sugen pa att borja plugga. Jag vill aka tag, jag vill jobba och fa ihop pengar till en ny kamera, jag vill lara mig flytande engelska och ja, det finns mycket man kan gora.
Eftersom det blir en hel del bussresor sa hinner man liksom andra sig ratt ofta, tills jag kommer hem i april lar jag val ha andrat mig minst sjuttioelva ganger.

2. Mat..
oja. Av nagon anledning kommer det alltid pa tal. Vi brukar sitta och dromma och planera var forsta maltid i Sverige, aven den har jag hunnit andra ett gang ganger..  Det finns mycket god mat har och vi ar bada oerhort innovativa i koket men det finns manga saker som man saknar sasom vaniljyoghurt, losgodis, grovt brod, jordgubbar, cider, lax, apelsinchoklad, kottbullar, ett glas med mjolk, fetaost, kokkaffe, morotskaka, rakor, lasagne, honungsmelon och tarta. Varfor man just blir sa sugen pa mat pa bussarna vet jag inte, dar finns ju mangder av mat att kopa, bara stracka ut handen genon fonstret och sa kan du kopa sju sma kottbitar invirade i tidningspapper klara att ata eller varfor inte en hona?? (da far du ju dock passa dig sa den inte ater upp dig forst..)

3. Vem ar jag?
Ja, man borjar lara kanna sig sjalv ratt bra.. och jag borjar lara kanna Johanna med for den delen, det finns liksom inte sa manga andra att hanga med har. Men jag ar sa glad, vi ar verkligen basta duon, kompletterar varandra helfint. Nar hon ar matt ater jag upp och nar jag langtar hem ger hon mig russin. Jag tror att ju mer man lar kanna nagon annan desto battre lar man kanna sig sjalv. Vi lar av varandra och jag ar overtygad om att jag verkligen har funnit en van for livet.

Nej, nu ar det snart att vandra mot bussen. Jag ber en stilla bon att den ska komma fram till Kondoa idag, inte givet da det har regnat en hel del inatt.
Tack for alla de fiina brev och paket som jag fick med mor&far och tack for alla boner och tankar. Ska bli kul att fa komma hem och dela med mig lite av vad som hant har men forst: fyra manaders avantyr till.

so long

FINFRAMMAT

Ah, fortfarande har jag inga aao men hoppas det inte hindrar er fran att lasa..
Sitter annu en gang i Dodoma men denna gang befinner sig betydligt fler wazungu (vitingar) i samma rum.. ja, eller inte helt sakert for forra gangen jag var har sa skypade jag hem och kunde se hela slakten sa pa satt och vis var de ju har ocksa..
Hur som helst, idag ar MOR OCH FAR HAR!!!
ah, det har ar en lycklig stund. De kom med bussen fran Arusha i onsdags och nar jag sag dem kunde jag inte halla tararna tillbaka och alla tanzanier skrattade och klappade i handerna nar mina hett efterlangtade paron steg av bussen och vi rusade mot varandra.
De borjade sin resa med en safari (safari betyder dock resa pa swahili.. forvirrande) i Arusha och akte sedan den okanda vagen mellan Arusha och Kondoa dar jag och Johanna hamtade dem. Vi akte till Aya och dar fick vi visa vart hus, vara liv, vara grannar, vara matlagningsskills, vara elever (som numera ar hundra plus till antalet..) och var vardag.

Imorse tog vi saledes bussen till huvudstaden dar vi nu befinner oss. Vi har atit pa kinarestaurang (och ja, det ar nog allt vi hunnit med an sa lange) och nu vantar tva helfina dagar med diverse trevligheter.

Jag har sa svart att forsta att det ar pa riktigt, sa fort de har akt sa kommer jag tro att det hela bara var en fin drom och forst nar jag kommer hem och berattar om allt och de kan relatera till en del sa kommer jag inse att det faktiskt var har. Jag ar sa oandligt tacksam!!

Mor och far hade med sig REJAAALT MASSA ENGELSKABOCKER och andra roliga ting..

(MIKAEL, JOHANNA & MARIE-HELENE TAAAACK FOR FILMEN!!) (HANNA, ULLIS & EMMA TAAAACK FOR KANSKE VARLDENS TREVLIGASTE T-SHIRT!!)

..och de har uppdaterat mig om allt vad som hander dar hemma och tydligen ar det fler an vantat som laser min blogg och tydligen har jag (helt ovetandes) lyckats oroa bade den ena och den andra med mina alltfor arliga vardagsskildringar.
saa, harmed vill jag be alla oroliga sjalar dar hemma om forlatelse och jag lovar att inte vara lika arlig i fortsattningen..




2manadersgransen passerad, check.

Fler än tusen ord



Bilder,
(wiie!) har anlänt till Sverige, och på beställning läggs några utvalda upp här:



Flygplansresa nummer tre, påväg mot det som ska bli vårt livs äventyr i Lejonkungens land.



Sju flickor, (varav två sjuka), tjugoen väskor och alldeles för få kvadratmeter.



Språkskola i Morogoro





Ulf med 6 av sina 24 barn. Alla på bilden är massajer.. även Ulf







Hallongrottor som steks på kolgrillen



How to make Chapatí



Vart vi än går får vi fickorna fyllda med jordnötter



Älskade hatade jiko



Hemmagjorda adventsljusstaken



Mitt alldeles egna krypin de närmsta sex månaderna



Tanzanias nationaldag (50 år utan vitingar) och kanelbullefest



Vårt hus som delas med rektor Mr.Lesho



Konsten att äta med händerna på moget vis...



Tomteblossfest på lucia



Hädanefter vill jag inte bara kallas mwalimu Camilla (lärare), utan även mkulima Camilla, nu har vi ju en egen Shamba (åker) och allt!