varför blir det alltid såhär?

ja, men varför göra saker direkt när man kan skjuta på dem?!
Camilla, du inser att projektarbetet ska vara klart om tjugoen minuter?!
Här kommer ett litet smakprov från vårat 105 sidor långa arbete:




so long

det är ju för väl att jag äntligen lärt mig fota laagom..

En orkester. Fem dagar. Två busschaufförer. Massa skratt. En stad. Lycka.


..resan började fint, mina partners var sådär lagom sällskapliga



..lycka var att hitta ett ställe där man fortfarande säljer kassettband



..artonde våningen och hissen fungerar ibland..



..som vanligt hamnade jag i det bästa rummet



..Vem gör inte allt för att hamna på samma bild som en japan?!



..i Prag får man räkna med femtiofem minuter när de säger att maten kommer om fem



..en mycket passiv men bedårande fotograf



..jodå, fågelfrön går att äta


..nej, jag skulle vilja säga att din slips sitter liite snett


..se opp så att vi inte får med oss för mycket


..födesledagsflickan




..kanske Prags allra gemytligaste café



...vi LYCKADES!! Tänk så många japaners fotoalbum Ellen och Liv nu förgyller.



..liv stjäl synthar och sånt



..vi lyckades införskaffa varsin mycket dyr spårvagnsbiljett



..och publiken fullkomligt ääälskar oss!



..ni som inte ser vad denna bild föreställer får bakläxa



..klockan sex och alla andra sov



kärlek

glad påsk



Hemma igen efter en heltrevlig orkesterresa i Tjeckien. Jag har redan hunnit bränna mig i den svenska solen, tömma kameran två gånger, påskfrukostfika nere på bryggan med massa fint folk, träffa släkten ute på landet, spela massa flöjt samt koka ihop några rader på projektarbetet om extended beta spectrum-lactamase och helgen har bara börjat.
Ät nu alldles för mycket godis och räkna inte med att jag kommer och påskar i år, den tiden är förbi sen många månader...
Vill dessutom poängtera det faktum att jag redan hittat mitt påskägg, trots att mitt var svårast gömt.
Det var nog allt.
glad påsk