Där står min astrakan..

 
..Ja, där står den minsann, astrakanen.
 
I helgen lämnade jag Norge och jobbsökeriet i några dagar för att istället vara med i Jönköping och sjunga i konsertuppsättningen av Kristina från Duvemåla.
Det var så fantastiskt bra att jag nästan satt och rös konstant i tre timmar.
Denna underbara fantastiska musikal med denna underbara fantastiska musik.
Sanna Nielsen gjorde en sagolikt bra insats som Kristina och där satt jag, på scen (visserligen med sjuhundra andra bredvid mig i kören) och tårarna bara rann.
 
 
Vi repade på Spira.
Har saknat den platsen. Stjärnorna i taket, de röda korridorerna, konsertkänslan, de perfekt mjuka stolarna. Bra ställe helt enkelt.
 
 
Framförallt har jag saknat allt klockrent, fantastiskt, helfint SVF-FOLK!!
 


Vi klämde vi in oss i Kinnarps arena, repade lite mer och sen på kvällen drog konserten igång med buller och bång och sång. Kameran fick vackert ligga i sin väska och lika bra var väl det, för jag hade ju fullt upp med att läsa noter och torka tårar. Kära nån, det var så bra. Så rakt igenom bra.

 
Jag sov i mina gamla säng, drack te i den randiga soffan, kramade om min Hila lite extra, tittade och förundrades än en gång över den klockrena utsikten och invaderade minsann Herrgården.
Stackars de små nya biblarna som undrade vilka vi egentligen var.
Efter massa fin kvalitetstid med finfolket så var helgen plötsligt över och det var dags att köra hem till Asker igen.
Sicken helg. Tack gänget.

Carmina Burana

 
Hemkommen. Började jobba redan dagen efter hemkomst och har nog redan, i egenskap av hemtjänstvårdbiträde, spenderat mer tid i pensionärernas hem än i mitt eget. Så kan det gå.
Bilderna ovan är bland annat från vår sista konsert, en fet och sjusärdeles pampig sådan.
Nej. Nu ska här sovas för imorgon väntar -tamtadam- mer jobb.

stopp stanna paus!!

 
 
Det är verkligen bara dagar kvar nu och Camilla skrattar och gråter om vartannat.
Det här med avsked och att avsluta saker har aldrig riktigt varit min grej..
Men jag gör allt vad jag kan för att maximera de sista timmarna.
Lägger mig för sent och går upp för tidigt, slänger på några extra russin på finfrukosten, spenderar så många timmar i övningsrummen att fingrarna domnar (japp, aj i vänster pekfinger), stannar ibland upp bara för att titta på utsikten en stund, dansar loss helt brutalt på vårfesten, bakar snygga tårtor och tar varje tillfälle till fest och framförallt socialiserar jag mig med riktigt rejält redigt bra vänner. 
 
 
Kanske världshistoriens snyggaste tårta.
Gjord på kärlek, kolasnören och annat bra.
Till en av världens festligaste vänner.
 

 
Vill bara stanna tiden.
Stopp stanna paus liksom.

Vad man gör när de andra inte ser

 
Haha. 
 
Idag försvann helt plötsligt hela herrgårdshögen och kvar blev olle, agnes och camilla.
Vi konstaterade snabbt att tillfället måste tas i akt, något riktigt festligt måste ske.
Det bidde en film och inte vilken film som helst utan en film om livet på herrgården.
En ganska tråkig men framförallt mest rolig sådan. 
 
Njut.