En månad med SIGNE

Tänk att det redan har gått en månad sedan hon kom till oss, vår högt älskade Signe ♥
Över en dag vändes livet upp och ner, hon klev rakt in i våra hjärtan och erövrade dem. Vi tog oss an föräldrarollen med hull och hår och nattsömnen var ett minne blott.
 
Jag har fortfarande svårt att tro att det verkligen har hänt, att det händer, att jag är mamma och att vi har värlshistoriens vackraste dotter. Tillåt mig presentera Signe Maj Dotevall:
 

 
Ursäkta bildbomdningen.
Tiden går så otroligt fort, folk hade förvisso varnat mig, men ändå. Jag vill bara stanna tiden för en liten stund och hinna gosa med, pussa på och bara titta på vår älskade Signe lite mer än jag redan gör. Jag nyper mig i armen så ofta att jag snart får blåmärken.

Ture

Oj.
Tiden går visst fortare än vad jag gör.
Det är vår eller sommar eller hur man nu väljer att se på saken och det är så mycket som har hänt.
Viktigast av allt:
JAG HAR VÄLSIGNATS MED ETT SYSKONBARN!
Det är verkligen något visst med det, något alldeles fantastiskt underbart! Det går så vansinnigt fort bara och jag önskar jag kunde stanna tiden för en stund.
De låren, det skrattet, de små fingrarna och den blicken går inte av för hackor.
 
 
Tänk att kunna vara så glad över ingenting.
Världens minsta Dotevallare; varmt varmt välkommen in i familjen!

Lever jag ens?

JamenVISST gör jag det. Mer än någonsin.
Medan datorn fick bo på ett verkstadshotell några dagar så gick Camilla och förlovade sig med den allra BÄSTA av pojkar!
På en regnig gata i Göteborg gick han ner på knä och det var knappt att han hann fråga mig innan jag sa JAJAJA!
Tänk att det kan få vara så bra.
Tänk att man kan få vara så glad.
 
Det kittlar till i magen varje gång jag tittar ner på vänsterhanden och ser en ring sitta där. Finns nog ingen endaste människa jag hellre skulle ge mig ut på ännu en tågluff med, vars hand jag hellre skulle hålla eller som jag hellre skulle dela resten av livet med.
Är nöjd med mitt val. Ett kap helt enkelt. Märkligt bara att han verkar tycka detsamma om mig men det kan jag ju lära mig att leva med.
 
 

Hon&Han


 
Så. Där var det officiellt. Mina bästa kollektivkompisar har sagt JA till varandra och kommer leva lyckliga i alla dagar. Själv är jag stolt som tuppen och glad som en lärka, för nu har jag gått och blivit tredje hjulet, på riktigt.
Sicken trio. Så genomkanon.