Den däringa framtiden..

 
Häromdagen var jag på en minst sagt spännande arbetsintervju. 
Ska jag? Ska jag inte? 
..inte hoppa ut från fönstret alltså, utan bo kvar i detta möjligheternas land.

En hel drös med bilder.


 
Vi åkte in till Oslo för att smaka på Tim Wendelboes kaffe.
Lyxigt. Festligt. Och framförallt ganska otippat.
Men nu kan vi allt om kaffe..typ.. och jag kunde efter kursen konstatera att kaffe utan mjölk faktiskt inte är något att hänga i granen.
Kul var det iallafall.
 

 
Vi gjorde Grünerløkka by day och efter en jobbrunda även Grünerløkka by night.
Jag vet numera vilket som är att föredra.
 


Lite ungefär så ser mitt rum ut. Spana in den fabulösa ifånladdningen ovan. 
 

 
Väl valda ord om det viktiga i livet. Fastprintade för alltid.
 

 
Förra helgen var jag och Clara på en episk secondhand. Det var inte klokt vad jag hittade mycket bra. Väskan ovan exempelvis gör att jag aldrig mer behöver gå vilse inne i Oslo. Funderade ett tag på att slå till på en saxofon. Men den får vackert vänta. Tre stora påsar fylldes till bredden. Precis när vi skulle betala och gå hittade jag en rejäl vinterjacka som prutades ner till hundra NOK. Dessutom hittade jag efter några dagar både pengar och ett kontantkort i fickan. Ett riktigt fynd så att säga. Att den är sisådär fem storlekar för stor är smällar man får ta när det är 2hand. Något säger mig att den norska vintern kräver mer än en tröja under.
 
 
Clara var, är och förblir vacker som en hel höstdag.
 
 
Sen var det ju det här med att bo i ett konstnärshem. Inte illa.
 

 
Såhär ser kan skolmaten se ut på min skola.
 
 
Och så bidde det höst.
 
 
 
Ja.
Man skulle ju kunna tro att jag inte gör något annat än att fota vackra ting, heja på Maratonlöpare, dricka kaffe, promenera vid havet, loppisfynda, göra satsiga frukostar eller hänga i den förtjusande kökssoffan.
Ja.
Så skulle det ju kunna vara.
Men.
Så är inte fallet. De senaste två veckorna har jag pendlat mellan att vara personlig assistent åt en åttaårig fantastiskt fin men ibland ack så fantastiskt frustrerande gutt i skolan, servera kända hotellgäster inne på Frogner (fint ska det minsann vara), sitta barnvakt mitt i natten, räkna barn på fritids och nu hoppas jag kunna få lite tider på caféet. Har liksom haft minst två jobb om dagen. Helt plötsligt blev det fart på norrmännen.
Således..
Kameran har fått sig en (kanske välförtjänt) viloperiod men detta kompenserar jag om helgerna.
Nu har alla norska skolbarn gått på höstferie och så även jag. Detta innebär en liten Sverigetripp för min del. Jönköping, snart kommer jag. Härnäst väntar gudstjänst i Oslo. Det blir kul.
 
Tack och hej. Leverpastej.
 

Leker med norska barn



När Camilla ska vara barnvakt, då är primärsysselsättningen given. Inte TV. Inte fotboll. Inte rida. Inte köra till Köpenhamn.
Nej, när jag får fria händer så blir det baka. Extra äpplen. Extra kardemumma. Extra nejlikor. Extra kanel, givetvis. Och så avrundas aftonen utomhus under varsin enorm filt med extra-allt-muffins och varm mjölk med extra kanel, givetvis. 
Fett fint så att säga.

Oslo


Har hittat drömbilen. Har hittat rejält med äpplen. Har hittat mysigaste kvarteret. Har hittat favoritpluggplatsen. Har hittat hem.