Israel/Palestina

Ja, det är väl vida känt att min förmåga att fota sparsamt är nästintill obefintlig..
Alla mina försök tycks gå åt skogen.
Mina fingrar tycks dras till min kamera, ett obotligt fenomen helt enkelt.
Att välja ut bara några bilder från en såpass händelserik resa som vi har gjort var inte lätt.
Jag kapitulerade snart och här kommer nu rejält med bilder.
 
Som sagt, en rejält händeserik resa, med rejält bra människor till ett rejält spännande ställe.
 
Precis innan vi åkte kom rektorn in till oss och ville önska oss en trevlig resa och jag kan nog faktiskt hålla med honom när han sa att ur en sådan resa går ingen oförändrad..
 
 

 
Väl hemma hittade vi en ballongfylld toalett, sånt gör en glad.
Tack för det och tack för en eminent, omtumlande, lärorik, fantastiskt rolig och klockrent bra resa!
Nu är klockan som vanligt några timmar för mycket imorgon ska det levereras skönsång så ett godnatt är på sin plats.
godnatt.
 

jamani

 
Idag.
Tjugofjärde april.
Det är precis exakt, på dagen ett år sen jag och glimåkragänget kom hem till Sverige, efter ett redigt omvälvande halvår därborta i Tanzania.
Tiden går så rysligt fort och samtidigt gör den det inte alls.
Så mycket som har hänt under detta året och samtidigt känns det som igår jag satt där på planet och funderade på vad jag egentligen varit med om.
Det första vi gjorde när vi hade landat var att åka till ett stort ICA och handla upp den hundralapp som vi alla, av någon anledning, hade haft med oss. För mig var valet enkelt, det första jag åt i Sverige var köttbullar, hönöbröd och philadelphiaost.
Väl hemma var köket nyrenoverat och när jag gick upp på övervåningen satt där några av världens allra bästa och finaste människor.
Åh.
Det där livet utan rinnande vatten, där fyrtio kronor räckte till en hel veckas mat, där osocialt inte existerade och där vi lagade mat över en koleld. Det känns så långt borta. Fast ändå inte.
Det allra bästa är att jag har min älskade Jonk kvar här i Sverige. Hon hjälper mig att inte glömma -Tack för det- för glömma är det sista jag vill.
Nu ska jag minsann sova och drömma söta drömmar om sol och glada barn.

Vad man gör när de andra inte ser

 
Haha. 
 
Idag försvann helt plötsligt hela herrgårdshögen och kvar blev olle, agnes och camilla.
Vi konstaterade snabbt att tillfället måste tas i akt, något riktigt festligt måste ske.
Det bidde en film och inte vilken film som helst utan en film om livet på herrgården.
En ganska tråkig men framförallt mest rolig sådan. 
 
Njut.

hemma


 
ojojoj. käre värld sicken resa vi fick.
 
Jag har fått se rejält mycket vackert, fått träffa många inspirerande människor, ätit många pitabröd, besökt många viktiga platser, lärt mig mycket om konflikten, blivit upprörd över mycket och samtidigt glad och inspirerad av mycket annat, insett att mina musikervänner verkligen är fantastiskt fantastiska, blivit taggad på att lära mig arabiska och min rese-gnista har verkligen tänts ånyo (eller ja, inte för att den någonsin har slocknat..)
Är verkligen tacksam för denna lärorika och rakt igenom bra resa.
 
Sitter nu i min herrgård (åh, vad jag trivs med att kunna säga så) och har påbörjat projekt bildredigering. KUL. 
Startade denna dag med en mysfrukost på taket i sällskap av fina vänner, fortsatte sedan med en kaffefika på balkongen och efter en promenad i stan innehållandes diverse solbrille/secondhandfynd och ett redigt långt telefonsamtal med en redigt fin lillasyster avnjöt jag middagen på balkongen.
Älskar vårsol och älskar ledighet och framförallt älskar jag dessa båda i kombination.
Livsnjutare? Kanhända.. men varför inte liksom?
 
Bilder från resan kommer..
någon gång.