Fyrtioniofoton

 

Idag.

Tjugofjärde april.

Det är precis exakt, på dagen ett år sen jag och glimåkragänget kom hem till Sverige, efter ett redigt omvälvande halvår därborta i Tanzania.

Tiden går så rysligt fort och samtidigt gör den det inte alls.

Så mycket som har hänt under detta året och samtidigt känns det som igår jag satt där på planet och funderade på vad jag egentligen varit med om.

Det första vi gjorde när vi hade landat var att åka till ett stort ICA och handla upp den hundralapp som vi alla, av någon anledning, hade haft med oss. För mig var valet enkelt, det första jag åt i Sverige var köttbullar, hönöbröd och philadelphiaost.

Väl hemma var köket nyrenoverat och när jag gick upp på övervåningen satt där några av världens allra bästa och finaste människor.

Åh.

Det där livet utan rinnande vatten, där fyrtio kronor räckte till en hel veckas mat, där osocialt inte existerade och där vi lagade mat över en koleld. Det känns så långt borta. Fast ändå inte.

Det allra bästa är att jag har min älskade Jonk kvar här i Sverige. Hon hjälper mig att inte glömma -Tack för det- för glömma är det sista jag vill.

Nu ska jag minsann sova och drömma söta drömmar om sol och glada barn.