Fyrtioniofoton

Oj oj oj.

Tanzania känns så redigt långt bort. Ja, alltså inte bara långt som i långt, det känns så väldigt avlägset och länge sen.

Men del två av resan spenderade vi hursomhelst i Kongwa 

 

En dag var vi på ett sjukhus för att hälsa på en vän och det slutade med att vi fick följa med runt på HELA sjukhuset och hälsa på (och säga pole till) VARENDA patient.

 

< Pole: ett redigt användbart ord på swahili, ja, kanske rentav det mest användbara, som betyder ungefär "stackars dig" eller "åh, det var synd/kul/trevligt/tråkigt/fantastiskt/fruktansvärt". Kan lika gärna användas när någon tappat en servett (inte för att de har servetter i Tanzania) som när någons mormor har dött >

 

 

Kära nån, det var osvenskt.

Cancer, kejsarsnitt, epilepsi, brännskador, malaria..

Ja, så går det nämligen till där.

Klart man hälsar på de sjuka.

 

Samma dag åt vi lever (bläbläbläblä, tugga svälj)

Samma dag fyndade Johanna ett par jeans för sexton kronor.

Samma dag undervisade (och undervisades) vi på förskolan.

Samma dag bevisade vi att flickor också kan spela fotboll.

Samma dag kompenserade jag veckans uteblivna dusch med att måla naglarna med ett glittrigt 6-kronors nagellack.

 

Detta var alltså EN av dagarna där ute i Kongwa.

Resten av dagarna åkte vi motorcykel, dödade djur som krypit ner i väskan, blev bjudna på läsk vart vi än gick, sjöng och dansade med kören, tvättade fötterna.. tre gånger.. i rad.. utan märkbart resultat, knöt på oss varsin kanga och lagade mat över elden i sällskap med vackra barn, kloka mödrar och ett helt gäng med hönor.