kul kidogo

jaha, har nu suttit har i dodoma i snart en vecka (eller fem dagar iaf) och vill inget hellre an att aka tillbaka till aya.
Kort sagt har vi haft rejalt massa problem med vara visum och dessa problem loses tydligen bast har i huvudstaden. Fast mer exakt vilka problem vi har kan ingen riktigt beratta och inte blir det battre av att hogsta honset ar pa begravning da vi har mote och att de hela tiden skjuter upp det avtalade motet nagra dagar..

Men det som ar bra med dodoma ar ju helena och lovisa och sjalvklart ulf, standige raddaren i noden samt tva lysekilkillar som tidigare har gjort en massajby i narheten osaker under en vecka. Under dessa rejalt oklara dagar har vi hunnit med en hel massa:
Avnjutit frukost i det hoga graset utanfor helena och lovisas hus (med korna spatserandes nastan pa filten dar vi satt), jobbat med (aven om det tog emot) missionskursen, vaknat varje morgon och tankt att "idag kanske det loser sig", avnjutit VAFFLOR hos varldens basta Ulf, diskuterat det har fruktansvart bedrovliga fenomenet barnaga, battrat pa brannan vid poolen pa dodoma hotell (stans enda pool), vaknat mitt i natten av att sangen brakade ihop (japp, nagonstans dar insag jag att jag kanske inte borde ha atit den sista vafflan), hangt med flickorna till jobbet och lekt med de fina barnen, kopt kangas, burit kangas (ja, vi tankte ju att vi bara skulle stannat en dag sa sa varst manga ombyten finns inte), kopt bocker for nastan en miljon.. tanzaniska shilling, atit glass (vi ar ju trots allt i huvudstaden) samt bett manga boner om att vi snart ska fa se vart alskade aya igen.

Med mindre an en manad kvar i landet kanns det som att det inte ar har vi bor vara, vi vill umgas med eleverna och alla vanner dar, vara honor maste ju ha mat, var shamba maste verkligen vattnas och vi vill inte langre ga och dra har och varje dag ga och oroa sig for om vi ska bli utkastade ur landet eller behova betala massa pengar for ett nytt visa..

jaja, det kasnke loser sig snart, labda kesho, vem vet?