kuminamoja kuminamoja kuminamoja..fast lite för sent
Det senaste dygnet har jag inte riktigt varit vid mina sinnens fulla bruk. Dock var jag inte den första som blev sjuk. Hela natten spenderade jag på att ligga och försöka sova, men det är inte lätt när man är sjuk i Tanzania vill jag lova. När de andra tillslut hittade mig på vår alldeles egna superfina toa, var de verkligen hjälpsamma och underbart goa´. Nåväl, dagen idag har jag tillbringat inne på vårt rum, jag har tagit igen förlorade sovtimmar och bortsett från det faktum att det spöregnar utanför så har jag inte koll på något, inte ett hum. Men imorgon hoppas jag verkligen att jag mår bättre än idag, eftersom det nalkas en bussresa som kommer vara i ett väldigt lång tag.
Eftersom vi äntligen efter många timmars strömavbrott, ljus, fläkt och internet tillbaka fått. Så vill jag något kort för er om min resa delge, men fantasin är inte på topp så vill ni veta mer får ni mig senare be.
Ja, ett litet utdrag från dagboken får duga även om det bara låter si sådär. Pappa och känsliga läsare ombeds sluta läsa texten här.
Min far, min mor och i princip alla andra som jag har pratat med denna resa om har flertalet gånger haft seriösa förmaningstal om vad man får-/ och inte får göra i detta främmande land. Några saker som de då tagit upp är bland annat att jag inte får:
§ Tappa min flygbiljett
§ Tömma kontot vid första bankuttaget (inför alla tanzanier på flygplatsens åsyn dessutom)
§ Lämna kameran i en bil, oövervakad
§ Glömma viktiga saker i taxin (såsom nyligen köpta dyra mangos)
§ Äta glass
§ Ligga och pressa på stranden mitt på dagen
§ Köpa saker på gatan utan att pruta
§ Äta sallad eller ens några okokta grönsaker
Jag har varit borta i si sådär två dygn och har redan lyckats pricka av alla ovanstående punkter på gjort-listan. But as it often said, by myself ”Man lär sig på sina misstag”.
Fast den där sista glassen borde jag ha avstått.
Här bor jag nu förresten. Med Indiska Oceanen mitt för ögonen. Helt klart godkänd utsikt.
Så, imorgon bär det av mot nya äventyr, språkskola i Morongoro. Jag håller alla mina två tummar för en inte alltför oangenäm bussresa.
Tills vidare,
CAMILLA!! Måste jag komma ner och ta hand om dig?! jag är orolig, ta det försiktigt! (dock kan det väl bara bli bättre, och mamma hälsar att du kommer överleva!) plus att jag faktiskt fick mig ett gott skratt för du är så bra på att formulera dig på ett roligt sätt. Jag tänker på dig, och saknar dig något oändligt. Leif är nog redan på väg ner.... :) massa kärlek!